6 dagar

Jag kan nästan inte motstå att flina lite åt mig själv. Jag läste precis inlägget jag skrev i måndags för exakt en vecka sedan idag. Om hur mycket stress jag hade just då och jag undrade hur jag skulle lyckas ta mig igenom veckan.

På tisdagen var det på samma sätt. Stressen satt i axlar, nacke, huvud och mage. Pluggade konstant men blev aldrig klar liksom. Sen ringde det i telefonen. Min kusin fanns inte mer. Hon hade gått bort. Efter att ha brottats med livmoderhalscancer så gick hon bort endast 27 år gammal. Så här 6 dagar senare kan jag fortfarande inte förstå det.

Genom salta tårar som aldrig tog slut skrev jag tre prov, gjorde 2 inlämningar och 1 examineringsuppgift. Och NU kan jag börja bearbeta alla minnen. Hur jag och min kusin målade ansiktena fulla med prickar med pennan som fanns med i spelet Tjejsnack, hur hon tjöt och skrattade när en konsekvens blev att hon skulle lägga en isbit på ryggen och låta den smälta där. När jag var liten tyckte jag att hon var en av de tuffaste personerna som fanns. Hemma i "byn" bor pappas släkt och då är det naturligt att man umgicks med dem, och hon var den enda tjejen förutom jag själv bland alla dessa killar.

Ett par dagar efter jag fått beskedet tittade jag i min allmanacka. Dagen hon gick var speciell. Det var hennes storebrors namnsdag. Storebrodern som med fick gå allt för tidigt i cancer.

När jag skriver detta käns det som om jag bara skulle hittat på allt det här. För det käns inte verkligt. Verkligheten har visat sig från sin sämsta sida och tagit två av de bättre allt för tidigt. Nästa vecka är det begravning och jag vill inte. För detta kan inte vara sant.

Jag finns kvar! Jag har de lite kämpigt just nu. Mina stressnerver går på högvarv och axlarna sitter nästan högre än öronen. Jag sover dåligt vill bara få SOVA. Imorgon är jag "ledig". Ska bara tvätta, städa, göra en inlämningsuppgift i religion, ett hemprov i matte, räkna 2 sidor matte samt 17 uppgifter i företagsekonomin. Har haft flera anfall idag då tårarna bara sprutat, det är så jag reagerar under stress med minimum av sömn.. Fredrik är världsbäst som kramar och pussar bort allt jobbigt :) MEN när denna veckan är slut så tar även två av mina kurser slut och då får jag nog en lite större chans att andas. Djupandas.

Igår hade jag dötid över när vi satt och väntade på Timmy och Therese. Så ja, som vanligt tog jag kort. Sov gott!

Med och utan glasögon. Eller för att det ska bli rätt följd nu, "utan" och "med glasögon"!