Jag valde att resa mig upp och borsta bort snön och istället gå ett annat håll till bussen. Trodde att det skulle vara störst risk att ramla i backen som annars väntade mig. Så jag hann väl gå 20 meter år det andra hållet innan jag drog dit igen. Denna gången ännu värre än den första. Slog i svanskotan och ena sidan på ryggen denna gången. FAN FAN FAN! Då kom det faktiskt en tår, sen samlade jag mig i den mån att jag kunde ta mig upp och gå hem igen. Innanför dörren grät jag som om hela världen hade rasat samman. Ni får tänka på att jag hade otroligt ont, jag var grinig för att klockan knappt var 7 på morgonen och för att jag är en väldigt känslig person, bär alla känslor i ögonen vett ni :P Är jag ledsen gråter jag, är jag arg gråter jag, är jag glad, ja då kan det komma en tår också...
Men hur som helst. Bytte skor och fick en massa kramar och pussar av min fina Fredrik. Sen följde han med mig till en senare buss, så ifall jag skulle trilla igen så kunde jag ta imot mig på han. Har jag glömt säga att jag lööv him? 7 år 7 månader och det blir bara bättre. Vart ska de här ta vägen? :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar