Egentligen har jag inget att skriva om idag, men jag väljer att göra det i allafall. Idag när jag gjorde mitt sista närvaroprov i eng c fick jag verkligen en flash eller vad man nu ska kalla det. I provet ingick en mening som hakade sig fast hos mig. Glöm aldrig dina drömmar även om dem verkar out of reach. Det fick mig att fokusera på mitt mål igen när det gäller "karriären". Jag gör det här för att slippa stå i någon dammig butik och ta skit från kunder. Jag gör det här för att skapa livskvalitet för mig och för resten av livet. Mama is bringing home the bacon!
Haha, nä, sanningen är den att jag behöver inte ett högavlönat jobb. Jag vill ha så att jag klarar mig plus lite till. Men jag vill ha ett jobb där jag inte sliter ut min kropp i förtid (ja, mer än vad jag redan gjort då...). Min mamma sliter som ett djur varje dag, lyfter tungt, går hela tiden och är det någon storhelg och långledigt på G får dem slita ännu hårdare för att klara av fler beställningar på lika mycket tid som vanligt. Ohumant och orättvist, men det är så det är.
Samtidigt som det bygger upp hennes kropp sliter det ut den lika mycket, och får hon betalt där efter? Nej. Det är dem på kontoret som får the dineros. Nu låter det som att jag har något emot folk som jobbar på kontor, men det har jag INTE. Jag har ju velat jobba på kontor ända sedan jag var liten. I och för sig skulle jag ju bli advokat i New York då, vilket jag har lugnt konstaterat att så kommer det inte att bli. Jag kan ta ett vanligt kontor. I Sverige helst då :P
Jag inser att de 2 närmaste åren kommer vara tuffa, men jag har haft det tufft och jag tror jag klarar lite till. Jag inser också att både jag och Fredrik får skjuta på drömmen några år om att skaffa en liten familj men det får vi ta. Jag behöver gå ner en massa i vikt först ändå och så vill jag slippa vända på varenda krona när denna familjen utökas. Så så ser läget ut just nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar