Fan säger jag bara! Mest för att jag har ångest till tusen och är livrädd ända ner i tårna. Sent igårkväll trodde jag att ett popcornskal hade fastnat i min redan liite trasiga tand. Jag börjar pilla och hålla på för att få väck det. Jag går in i badrummet och kör lite med tandborsten för att se om det hjälper. Nej.. pillar lite till. Inser till min stora förskräckelse att det jag trodde var ett popcornskal är en bit av min tand. Jaha. Där och då på sekunden spår jag en framtid av mig själv som tandlös och helt rutten i käften. Panikattack? Ja. Gör det ont? Nej. Efter att ha gråtit konstant i en kvart tröttnar Fredrik på att försöka trösta mig. Han råder mig att ringa till min mamma. Men nej, inte vid halv 12 på kvällen.
När jag senare lägger mig lovar jag mig själv att aldrig mer glömma att borsta tänderna. Jag säger till Fredrik att detta är straffet för att jag glömde borsta igår. Ja, jag vet att det inte händer så snabbt, men säg det till någon som gråter för att dommedagen har kommit ;P Jag tittar på tandbiten som ligger i handen. Alldeles len och glansig på utsidan. På insidan är den matt och längs med ena kanten är en mörkbrun rand. Rent logiskt sätt tänker jag att resten av tandens insida också ser ut så. Denna tanden må allstå vara förlorad, men jag säger till mig själv att det är den enda som ska bli det. Visste ni att tänder kan bli dåliga av att man tuggar för mycket tuggummi (ja, även dem utan riktigt socker)? Det visste inte jag. Och jag har ALLTID ett tuggummi i munnen. Jag får sluta med min favoritsyssla. Jag ska köpa flourtabletter att ta efter varje måltid. Här ska det byggas tandhälsa (och hoppas att jag inte är allt för sen..)
För att nämna något roligt, så har mina föräldrar idag varit gifta i 32 år! Herregud 32 år! Om jag gifter mig IDAG så är jag 55 år om 32 år. En mindre rolig sak är att min mormor dog för 30 år sedan idag. När min mamma sa det kunde jag inte hålla mig från att börja gråta igen. Jag är superkänslig, till och med så att jag börjar undra vad det är som pågår. Antingen så är detta en slags form av pms eller så är jag preggers.. fast jag gissar helt enkelt på det förstnämnda ;P Det var liksom tanken på att min mamma inte hade sin mamma som gjorde mig helt flipped. Jag skulle inte klara en dag utan min mamma. Även om jag blir arg på henne jämnt :) Ja, jag gråter igen. Jag fattar nada. Hej hopp vad långt detta blev. Så nu ska jag sluta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar