Just nu känner jag mig bättre än vad jag gjort på länge.
Och det käns så himla bra. Otroligt bra!
Jag vet inte riktigt vad det är som har ändrats, men det spelar mindre roll egentligen. Idag när jag var ute på långpromenad 2 av 2 för dagen så gjorde det inte ont någonstans. Jag flög fram (kändes det som..) och världen var snäppet vackrare än vad den innan varit. Kanske är det vårkänslorna som kommer?
Jag har länge skjutit ifrån mig det här med min vikt, för jag är stor, det vet jag. Och visst jag kan skylla på min sköldkörtel hur mycket jag vill. Eller ja, den är den största boven MEN i grund och botten måste jag själv börja ta ansvar för att jag får rätt medecin och rätt dos. Det ÄR svårt och det käns orättvist att inte andra ska behöva bry sig om sånna grejer. MEN det är detta jag har blivit tilldelat och det vore jättekonstigt om jag inte borde ha lärt mig att leva med det vid snart 23 års ålder. Jag menar, det här med min sköldkörtel är ingenting jag fick reda på igår direkt. Utan när jag var 1 år. 1. Inte 21. Så nu SKA jag ta rätt prover och träffa rätt läkare för att få ordning på mina värden!
Jag gillar att motionera och känna när kroppen arbetar. Men det käns inte lika roligt när man helt plötsligt märker att hela kroppen är emot en. Vissa dagar, som idag flyger jag som sagt fram och inget kan stoppa mig. Men så finns det dem där dagarna, dem hemska dagarna, då min kropp käns så tung som den faktiskt är. Och jag menar, jag är faktiskt ingen lat person. De dagarna jag bara är hemma, vilket blir ganska ofta nu när jag inte har någon aktivitet eller jobb att gå till, så sitter jag inte bara och glor. Jag går två längre promenader och 2 lite kortare varje dag. I väder och vind, i regn och i solsken.
Jag vet inte vart jag vill komma med det här, men jag har de senaste veckorna försökt att vara mer öppen. Och det är jävligt skönt. Jag vill inte sätta upp en fasad och bara framställa mig själv som världens lyckligaste, som inte bryr sig om att det sitter en extra person på min kropp typ. MEN jag känner mig mer trygg i mig själv, mer nu än någonsin. Och jag är lycklig på olika plan i mitt liv. Jag har världens bästa sambo fast som jag även ibland rent utav hatar och irriterar mig på, men de bra stunderna väger upp det dåliga så himla lätt. Älskar är verkligen ett ord med stor innebörd för mig nu när jag vet vad det faktiskt betyder. Känner det i hela kroppen att han är den rätta :)
Oj vad denna posten spretade åt olika håll. Jaja, min blogg som sagt ;P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar