Fan! Vi fick reda på vilken plats i kö-listan vi hade till lägenheten som vi så gärna MÅSTE ha. Plats nummer 2. En j*vla person hann före oss. När ska turen börja le mot mig egentligen?? Blir bara så trött på allt. Ska jag sitta ett år till i denna förbannade etta som kommer vara dödsstöten i mitt och Fredriks förhållande. Jag saknar mitt "penthouse" ;) i stan vid sånna här tillfällen. Mitt fina fina sovrum högt upp i stan, med utsikt bort till stumholmskajen, med utsikt över tyska kyrkans bulliga koppartak, med utsikten över amiralitetsparken och med världens bästa utsikt när åskan drog in över stan.
Det kanske låter som att jag saknar att bo i stan, nej det gör jag inte! Eller jo. Utan hund hade jag lätt flyttat in till stan. Efter klockan har passerat 18.00 så infinner sig lugnet på Trossö. Då centrum blir de boendes egna by. Då det är din granne du möter på Cityhallen och inte tusen människor som ska hem från jobbet och ut från stan.
Jag saknar att kunna gå in på biblioteket precis innan man sprang hem, eller gå till biblioteket en stund på kvällen, bara för att sitta där inne och bläddra bland alla böcker. Ja ibland mer ofta ibland mer sällan. "Behövdes" man hemma så tog det nästan precis 1 minut att komma innanför porten.
Söndagsmornarna var bäst. Vi tvättade ofta då och eftersom vi hade 100 meter trappor upp till vår lägenhet och tvättmaskinen stod i källaren lyckades vi fördriva tiden mellan tvättarna ganska bra. Sitta i parken och bara prata i de lummiga skuggorna. Kanske spela lite biljard när klockan blev mer. Eller bara sitta och spela kort i källaren på det kalla betonggolvet en het sommardag. Men som sagt, allt var inte bara bra där, fanns massa dåliga saker med. Men dem sakerna väljer jag att kasta bort för det är dags att vara lite mer lycklig detta året. Och hoppas att det för lite tur med sig helt enkelt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar